Tuesday, July 30, 2019

انهيار
فؤاد حسن محمد
                                                

الوقت ليل ،والقمر وحيد في السماء ، يتسلل ضوءه القرمزي من فراغات أوراق الدالية ،وبالقرب مني يترقرق الماء الدافق متبعا تعاريج الساقية ، وبين الحين والآخر تسمع خربشة حيوان صغير ،توقظ السكون من هدأته ،أنا الآخر أتوحد مع إغفاءة الكون ، يغمرني الصفاء ،فلا تصدر مني نأمة أو حركة ، أسحق كل ضجيج النهار وأحيله إلى عاطفة ،ويخيل إلي أن روحي تفيض في حضرة القمر ،وهاهو يهبني وجه من أحببت بعد أن شخت،وها هو يرميها في وجهي ، مثل قصاصات صورة عديمة النفع،لا يمكن للمرء أن يحيا بلا قمر يسفك على وجهه ضوء طلاسم الماضي.
الآن لا يعرف كلينا أين يسكن الآخر،فلماذا حدث هذا،الأوهام وحدها هي التي تستطيع تحريك العاشقين،راحت تتدحرج أمامي ككرات من بلور،لها رنين ملائكي يناديني:
-أيها الأحمق تعال ...
صوت واهي يهب من مخزن لم يفتح منذ أربعين عاما،له رائحة بعيدة،تناديني،التفت إلى الوراء والأمام،أبحث عن عزاء اللقاء،أنظر مرة أخرى من وراء السياج ،لا يوجد شيء سوى أشجار السرو ،وبإحساس مجهول من الخوف ،رفعت جسدي عن كرسي البلاستيك،ورأيت نفسي أتجه ببطء إلى مصدر الصوت.
سماء الله واسعة ،وأرضه ضيقة لا تتسع حتى شخصين لا يعشقان الله ،ويخيل إلي أن أمشي إلى الخلف:
- حسن ....حسن
همس لا يمكن لأحد أن يسمعه في العالم غيري، همس روحاني.
هل أصبحت أحد الأشخاص المختلين عقليا،أشتري الوهم بسعادة وأضعه في حاوية رأسي،وقعت في غرام صوتها،مضيت نحو الصوت أدور حول البيت بحثا عنها،واصلت البحث تحت شجرة الصفصاف ، وبين العشب على ضفتي الساقية،لم أعثر عليها على امرأتي الأثيرية.
لحظات نادرة،هانئة ومعتمة،المرأة لا تظهر إلا إذا نادتتها باسمها،ساورني الشك إن كان الصوت من رأسي أم هو حلم ضائع،رحت أراقب بحدس العاشقين ،في هذه اللحظة بالذات ،أسمع عنينا من وراء جذع شجرة السرو،ثم أسمع همس خفي:
- حسن ...أنا آمنة
دفقة حب تلعن نفسي،تصنع مني دمية تسحقها تحت قدميها،فأمشي نحوها وأنا أسحق من الدهشة،الكل نائمون،والقمر يميل قبعته فوق الأشجار،يؤرجح ضوءه على الأرض، بينما رأسي منحنٍ إلى البقعة المتسخة،فأبصرت آثار أقدام ، ونقطة دم تلمع فوق عشبة هندباء،ومن مكان مجهول يصلني صوتا:
- أنا هنا
صوت يصنع نجمة خماسية ،ومزيدا من نقط الدم تتلألأ بضوء جديد،قبل أن أخطو خطوة واحدة، تمثل لي الشيء الوحيد الذي أبحث عنه لا ظل له،زيغ،لم تكن عيناي تقعان إلا على أوهام خبيثة،فيما الصوت يصرخ :
- لا تتأخر ...أقترب...
شعرت بعدم الارتياح إلى حد ما،وبدت عيناي كبيرتان،أظن أن هذا الشيء لا يحدث إلا في الأفلام فقط، انتابني شعور من الخوف والانجذاب معا، وعلى خلاف عندما كنت في الجامعة عندما هربت من أمطار حبي الجنونية، لانه كان يكتم نفسي، فأجلس معها في المقصف صامتا، يتفصد العرق من جبهتي، كأني في محرقة ، فقررت الهروب خوفا من الانهيار.
وكعاشق غبي أتخيل آمنة بخيالي الغبي، امرأة تتصاعد من موقد الخيبة، امرأة جميلة تجلس تحت شجرة الصفصاف تغير ثيابها، لكن قلبي بدأ يخفق وبدأت ركبتاي تشعران بالوهن وأنا أتتبع اثر نقاط الدم،تقدمت نحوها، المرأة توقظ الشجاعة في قلب الرجل، لكن يبدو أن لحظة الكشف باتت وشيكة،
صرخت بدون صوت
-
آمنة اخرجي من هذا المكان
لاتزال مختفية، اقتربت أكثر من المنطقة التي يخيمها أنينا سوداويا، وبين تلألؤ قطرات الدم وبريق القمر، لمحت المرأة التي غادرتها في اللاذقية،في لحظة انخطاف الحلم خلفا تذكرت لحظة الافتراق، كنت حزينا ومنكسرا، وكانت تمسك بقوس الفرح المشع من قلب عاشقة،لكننا نحن الاثنان كنا نترنح على حافة الهاوية السحيقة.
النار التي خمدت يستعر أواراها مداورة الاتجاه،الحب الذي خفته ورغبت في أن لايعود، يراودني على نفسي مترعا بالخوف، يجبرني على عيش اليوم الذي مضى مرارا وتكرارا، نظرة أخيرة، تنهيدة أخيرة،لأجل شعرها،عينيها فمها ، لكل شيء فيها، قلت لها في مواجهة من يلفظ نفسه الأخير.
- لا استطيع أن استمر معك.....سأفارقك وأنا أبكي حبي.
لم يتحرك قيها شيء مستفسرا رفضا أو قبولا، بل تفحصت وجهي تستحم بتدرجات الخيبة، صعدت في أنفها رائحة عمياء ،نخرت قلبها، فسالت من عينيها دمعة غاضبة،صبغت الأرض حول قدميها ببقهة حمراء كالدم، وكمحارب منكسر،توغلت درب الهزيمة، مختفيا في عتمة الزحام.
العينان والأعصاب مشدودة إلى مركز الحلم الذي تحقق، غبطة ترجف حواف القلب،أنا متأكد أنها تراني، تتركني وراء فوضى الحواس، وفجأة وفي لحظة رائعة يتحرك ظل أمامي،أفزعني ذلك في البداية،،كانت الدهشة اسبق من الصدمة،امرأة خرجت من خزانة خيالي، لم تغادرني رغم أني غادرتها، خلعت نعلي وطفت في واديها المقدس،بما لا يقوى عليه كثير من العاشقين،لم تتكلم، ولم أتكلم، انحنيت أتحسس حبي عبر ملمس أصابعها، الحب، والخوف، والرغبة، تنبأت لركام البرد في أصابعها، ولبقعة الدم حول قدميها،تهاوى في داخلي أسى الصدمة، فماذا تفعل وأنت أمام أصوات تأتي من وراء المدى بعد تلك السنين.
فؤاد حسن محمد-جبلة-سوريا
Malleable Realities
William s.peters,sr.

                                       

I have shaped,
I have shifted,
I have shape-shifted
My truth,
My reality
To fit the minimized paradigm
Of my thoughts

I am the border police
Who gives permissions
For self to travel
To new lands
Of understanding,
Comprehension,
And perception ...
Understand?

Some times,
I apply for asylum
As a guard
For my retreat
From things
That challenge me
Beyond my established
Comfort zones,
Known and
The unknown

I have hidden in shadows
Attempting to evade
The light,
But truth be told,
I was never successful
For any sustaining
Period of meaningful time
At evading nor hiding
From my self,
Nay, only the dead I think
Can accomplish that!

I have tried
Flipping the coin,
And peering at the 'tails' side
Trying to adjust my head,
But 'heads'
Always prevailed

I have tried to bake cakes
Without an oven,
Oh what a gooey mess,
But the batter was sweet
...
Completeness?

Give it a rest
I said in my head,
So, I will be still
And redress in word
This malleable reality
A bit later ...

Later

(c) 27 july 2019 : william s. peters, sr.

www.iamjustbill.com

Sunday, July 28, 2019

WHEN NIGHTSHAPE SLOWLY FALLS
Joanna Svensson

                                                  

When twilight slowly comes
And Doors of magic opens up
My heart gets filled
With enchanting comfort
That tonight
Something special
Is about
To happen

The garden already whispers
Rumours of what's going to be
The full moon enlightens my thoughts
With its golgen
Magical force

Then all of a sudden
I feel the instant presence
Of a parallell world of the past

I feel strongly
The nearness of the master
He who so skilfully painted
The puppyfield behind our house

The master who I met
In our garden - on our meadow
So many times - so many times

And he knows my admiration
For his great work of art
He knows I adore his magic
That's why he comes
When summer's moon is full
And its light flows golden yellow
With all its might
With all its might

That's why he visit me
And together
We share a glass of wine
The door of magic
Is always open
When the full moon shines in

When the nightshape's slowly falling
And Doors of magic opens up
That's when everything
Once more can happen
Over and over
Again and again!

©®  Joanna Svensson
© Private picture - Joanna Svensson

Saturday, July 27, 2019

للقدر كلمة أخرى
د عزيز منتصر
                                  
ستار  النافذة
جنب المدفأة
يرتعش
 و باب المعبد مهجور
و الصمت قارس
يبحث عن جمرة الصيف
في ليالي المُزن
عن حرارة القمر
في الرؤى الحزينة
في كأس  الخريف الفارغ
في ذات الألم
في ربيع العشق
المستهام من الأساطير
العشق الذي لا يتكرر
الحلم الخالد
في الخيال
في النوم الذي لا ينام
 في خرس الصمت
الناطق مع النفس
المكبل بضفائر الغياب
في زنزانة الجنون
متى أراك ؟
لأعود إلى فصولي

            #عزيز_منتصر

Wednesday, July 24, 2019


The power of mind
Joanna Svensson
                                      
Between heaven and earth
Somewhere in the universe
Words are floating
Waiting to be born
Waiting to be real

Words that will describe
What does not yet exist

They are weightless yet
But they will be born
With the power of mind
In the almighty universe

And you may be surprised
That everything is possible
If you just dare to look
Beyond borders of boundry

The words who wants to join
Does not yet really dare
To enter the dark cloak of rules
Rules that mankind made itself

Because how shall they be written?
How should they be used?
Hov should they be spelled?
And what will they really mean?

Some words are just lovely
Big and strong and filled with endless beauty
Some words are shy and feeble
They carefully peek from behind the clouds

The words that come
Will always want
To speak their minds
Occasionally

They want to come out
They want to get in
They want to reform
They want to provoke
To challenge and enrich
To expand and beautify
All tongues of the world
Each language on earth

To make rules for them
Is actually
Quite presumptious - but still
The ones who do it
Use words that already exist

They claim to be educated
They say that they are wise
They pretend to be well red - Oh, well!
But truly - they just borrowed
From the language of the universe

Between heaven and earth
Somewhere in the universe
Words are floating
Waiting to be born

The power of mind
Gives them air to breathe and spirit to ripe
And sounds of the universe
are softly whispered
To the new dawning light
of a new dawning day

©®Joanna Svensson

©Private picture Joanna Svensson

Svenstorp - Sweden 23-07-2019

Tuesday, July 23, 2019

قبر عاشق
الشاعر د عزيز منتصر
                                                
لا تأتي بيُتم مبكر
لا تفتحي ابواب الأحزان
ذبح طائر بمنجل
كالبحث عن بدرة قمح
بفأس ومعول

قلبي سموح
والسماحة منك دروس
اخذتها من عيون  و جوارح
أنا لبعدك أسير
وقيدي في بوح
بما يخالج صدر انثى
عن حبيب لا تستطيع
الكتمان
عليه تحيا  وتموت

عندما تقرري الرحيل
والابتعاد
 انطقي سلاما وحبا
حتى لا أنسى
وتصبحين ذكرى
لأن دمعة الروح
سم قاتل
ليس بعده
عوض ولا نبضات
ولا إلتفاتة  الى تفاهات أخرى

سأنام في قبر عشقك
وكلي إيمان بحبك
الذي لايفنى
وطهارة روحى السامية
الى الرب الأعلى
لست ادري هل بعد هذا السم
لقاء
في عالم الخلد
بعد الفناء

       # الشاعر د عزيز _منتصر

Saturday, July 20, 2019


Poet: Bozena Helena Mazur-Nowak
Translation: Per Josefsson
 Language: Swedish
(painting by Joalanta Zaniewska)

                                                        
BIG INTE VARA TYST
 (Don’t ask me to be silent)

Det är svårt att be hjärtat att inte gråta
Över vad som är begravt i dess djup
Det är svårt att inte skriva att det längtar så
Bort hemifrån till ett fjärran land

Mina minnen är som bilder
Som jag ömmar väldigt för
Jag plockar bilder ur mitt minne
Och byter dem mot vaggvisor till mitt barnbarn

Fastän min farmor gått bort Lever hon ännu i mitt hjärta
Hon och hennes stuga vid den brusande älven
Jag minns så väl att stugan var blå
Och trädgården full av stockrosor, lejongap och bin

Ängarna var fyllda av vallmo
Åkrarna fyllda av skördmogen säd Med vilken min farfar slogs
Blå himmel – i skyn den vithövdade örnen
Och på den ängen – flög jag mina drakar

En vit märr med en mjuk mule
Brukade försiktigt lägga sitt huvud på min axel
Med ett oskyldigt ögonkast jagar jag
En ung fåle i yster lek bakom ladan

Kanske får jag aldrig mer uppleva
Det som lever djupt inne i mitt hjärta
Men jag ska skriva om det när längtan blir för stark
Och jag ska måla ur hjärtat allt som är mig kärt

Så be mig aldrig mer – att vara tyst
för mitt hjärta är så väldigt trött
Det måste få släppa ut allt vad som gömt sig på dess botten
Så att det till slut Kan bli sköljt Med daggfyllda tårar

Poet: Bozena Helena Mazur-Nowak
Translation: Per Josefsson
 Language: Swedish
(painting by Joalanta Zaniewska)

المنتدى الدولي للإبداع والإنسانية المملكة المغربية

Iris Calif    Photography Combined Vith Painting: The Artist Zehava Neter Model: Iris Calif Iris Calif , Resident of the State of Israel, po...